feeling I never felt before

Fy faan (rent utsagt) vad skönt med lov! Snacka om att luften gick ur när man hade avklarat gårdagen med redovisning och projektinlämning.. Vi gick och firade det, kommande påsklovet och Jenny på Hälls. :)
När man kom hem, tyckte att man förtjänade en pizza och mosade sedan ner sig i soffan insåg jag en väldigt underlig sak. Jag var tvungen att känna efter igen.. Ja, tamefan. Jag kände rätt!
Jag VILLE jobba imorgon! Jag kände lust att sleva matrester. Det skulle nästan bli kul! Men någonstans kände jag att detta var konstigt, varför kände jag detta efter denna helvetesvecka?

Vaknar, gör sig iordning, tar bussen, kommer fram till Marieberg. Hela parkeringen är full, redan vid 11.30.. Vilket inte brukar vara ett gott tecken. Jag kommer in och ser en planch med Nanne Grönvall och Andreas Johnson, uppträder idag.. Inte heller ett gott tecken, men förklarar dock fullsatta parkeringen. Tänker "Nåja, vi har ju klarat av lite folk förut, det borde väl gå bra".. Kommer in på jobbet, möter en människa jag inte sett förut.. och en till.. och en till.. och en till! (jag fattar ingenting och hälsar inte ens för att jag är något tagen av situationen) Kommer in till chefen. "Hej Lina, vi har fem (notice FEM) ytterligare nya anställda idag, se till att göra det bästa av situationen" Ookey? FAN, jag visste att det var något skumt med mina positiva känslor. Dagen bryter förstås ut i kaos och jag jobbar 40 minuter övertid.

Har även fått diagnos av mamma (efter egna erfarenheter) om mina senaste två veckor.. har haft magont, huvudvärk, svårt att sova, mått illa, varit irriterad m.m. (Nej, jag är inte gravid) Allt var bara stress! Idag känns det dock bättre. Jag är bara trött efter jobbet, men har varken ont i magen eller huvudet eller mår illa, första gången på 2 veckor. Får hoppas på en lugnare dag imorgon på jobbet. Folk kan väl vara ute när det är så fint väder?


brister och ångest

Min största svaghet är och har alltid varit att jag är så jävla Nalle-Puh snäll. Jag har väldigt svårt för att säga nej och ifrån. Och om jag väl gör det överöser ångest och dåligt samvete mig. Jag önskar jag kunde vara lite mer bestämd och tänkte lite mer på mig själv ibland. Fast när jag väl gör det får jag ändå skit för det. Och så kommer ångest och samvetsregnet över mig - igen.  Hur jag än gör blir det alltså bara fel. Dessutom fungerar jag som en maskin. Jag sitter som en snäll, oberonde liten ängel och tar emot skit från alla håll och kanter. Går med på allt och försöker organisera allas viljor, inklusive min egen om den får plats. Däremellan skall även en jävla massa skola och jobb in. Allt byggs på i en stor hög. Till slut brister det och någon stackare får ut för det. Idag fick Tina ut för det. Jag orkade bara inte höra mer negativt så fort jag nämde mitt förhållande med Andreas. Och jag har ångest. Jag tror både Tina och jag hade lite ilska att ta ut på någon och så råkade våra känslor krocka med varandra.
Förlåt Tina, var inte meningen att det skulle gå ut över bara dig. Men idag ville tydligen mina tankar ut och säga ifrån. Därför skriver jag av mig här och nu istället för att skrika, tjafsa och låta det gå ut över någon ensam.
Det har väl påpekats en del, iallafall vad jag uppfattat det som (?) om mitt och Andreas förhållande. Jag vet att det har gått snabbt fram. Jag vet att jag är mycket yngre. Jag vet att man inte skall flytta ihop för tidigt, och jag vet att jag är en jävla toffel och umgås mycket tillsammans med honom. Men om folk inte förstått det än; det känns och funkar jättebra att bo där, jag älskar honom av hela mitt hjärta och har aldrig varit så lycklig som jag är nu.

Jag försöker få ihop och organisera mitt liv så allt får plats, vänner, familj, skola, jobb, träning, Andreas m.m Men ibland går inte allt ihop. Just nu har skolan varit väldigt centraliserad och oerhört jobbig och krävande vilket gått ut över det sociala livet. När jag blir ledig varannan helg går luften ut mig. Jag vill bara ligga och inte göra något helst. Just då känns det som jag behöver det. Anledningen till varför jag är med Andreas då och inte med någon annan är väl ganska enkelt; jag bor ju typ där.. ? Toffel, sambo, osocial, lat? Kalla mig vad ni vill. Jag har inget svar på det heller. Jag tror jag bara försöker hitta ett läge där jag både får in vänner, skola, jobb, kärlek och mig själv men aldrig riktigt lyckas. Det är min teori.


Mitt nya "liv"

Jag vill ha påsklov NU! Jag orkar inte mer! (som en "bekant" brukar uttrycka sig..)
När den här veckan inklusive jobbhelgen är över ska jag bara lägga mig ner och dö. Sen ska jag återuppstå och börja planera min student, ta körlektioner och börja träna på Haga. Det är mina planer, mitt nya liv.  


  

Summer 2007

Dags att uppdatera lite tänkte jag.

Idag har det varit helvete på jobbet. Tre, TRE! nya har börjat denna helg.
De vet ingenting, kön radar upp sig och blir längre och längre.. Man får göra dubbelt jobb.
..Och jag är SÅÅ trött, jag dööör!

Lite sommarplaner har blivit fixade också.

21-28 juni ska jag, Tina och Wang till Kos! :) Vi bokade igår! Vi åker över midsommar.
Jag ser fram emot det såå mycket! Ska bli toppen att se Grekland, har alltid velat dit. Och nej, vi åker faktiskt inte till Kos för att supa hjärndöd varje kväll som alla andra. Vi ska mysa i solen, bada i blåa havet, shoppa, äta god mat.. och festa lite såklart ;) 

Sen ska tjejgänget i klassen på Per Gessle när han kommer till Örebro den 11 augusti! Eftersom jag ångrade att jag aldrig gick förra gången slog jag till på en biljett nu. Tror det kommer bli kul som fan :) 
Hela sommaren 2007 kommer bli great, det känner jag på mig!  

  

ett mysigt ställe.

Idag var jag hos tandläkaren.
Sammandrag:
- Jag gör mina vanliga undersökningar i Fjugesta. I väntrummet sitter två fjortonåriga tjejer och pratar om att deras snus är slut. Det är äkta Fjugesta-bönder det! ;) (Jag är faktiskt uppvuxen mittemellan Fjugesta och Vintrosa så jag tillhörde inte den typen av ungdom i mina yngre dar. Jag var blandras. Halv-fjugesta-bonde vs. Vintrosa-fjortis)
- En tandläkare kommer in och frågar om jag är Linus Johansson. Ööh? Nej?
- Jag har inga hål. Tjihoo. Men, "risk" för hål på alla mina visdomständer om jag inte skärper mig. Ajdå.
- Alla som snart är 19 ska mäta tandköttsdjupet. Det lät inte så jättetrevligt tyckte jag. Tanten sticker upp största nålen framför ansiktet. "Det är bara en sån här trubbig (!) nål jag ska sticka ner i ditt tandkött." BARA?!
Det var värre än att dra ut fyra tänder. Hon stack ner den trevliga trubbiga jättenålen mellan varenda jävla tand, ner i tandköttet, för att se om det började blöda.. Klart som FAN det börjar blöda! Helidiotiskt
-
Jag får komma tillbaka om två år. Då får jag betala eftersom jag är så gammal som tandläkaren uttryckte sig. tack
-
Jag tackar ja till att "vara så vänlig att fylla i en blankett" På typ 10 sidor. Jamenvisst.

Negativism har vi aldrig hört talas om eller? Jag tycker bara inte om tandläkare, särskilt inte Fjugestas.


Babar-fredag.

Har inte så mycket att säga egentligen, men jag hade iallafall en mycket trevlig förfest med Wang :)
..... och ja, det var allt.

Efter att ha ägnat hela morgonen/förmiddagen/lunchen under duntäcket framför tv:n ska jag nu, pigg och välmående faktiskt ta och städa lite, sen plugga. Ikväll blir det tacos och melodifestival-final.

Förresten tog min Absolut slut igår.. Jag vill inte ha en ny.


nuförtiden..

Åh, jag blir så förbannad, utan att låta som en gammal tant men; dagens ungdomar. Nutidens fjortisar. Jag är så pass gammal att jag kan säga: på min tid.. var det minsann inte så här överdrivet fejk? när man (kan nog t.o.m räkna in mig där) var fjortis. Utseendet har väl egentligen inte genomgått en så stor förändring. Det är fortfarande blondering (då och då skall det dock färgas brunt för att visa andra att man har "egen" stil eller att någon annan cool person har gjort det nyligen), navelpiercing, högklackat vs. tofflor som gäller.
Men detta jävla snack mellan tjejerna! Jag blir såå förbannad.
"Jag älskar dig över allt annat, baby. "
Nog för att man tycker bra om sina bästa kompisar, men var för fan försiktiga med vad ni säger.
Jag älskar dig, är bland de finaste man kan säga till någon. Det ska användas med omsorg, inte för ofta och till någon man verkligen älskar. Vanligtvis pojk- eller flickvän. Men här skrivs det i vartenda jäkla sms, gästboksinlägg på lunar och istället för hejdå på msn. När ni någon gång skall ta mod till er och säga det till någon ni verkligen är kär i, hur trovärdigt blir det då om ni använder det som en normal hälsningsfras. Vad skall ni använda istället?
Iallafall, på min tid... (haha) sa jag och mina kompisar: Ha're bra, hörru. Det tål att slitas ut.


Weekend?

Äntligen är helgen här. Eller ja, äntligen o äntligen.. Ska ju jobba :S
Ikväll ska jag iallafall gå på bio med min kusin Isak. De har sportlov nu i Stockholm så de kom och hälsade på oss. Vi ska se Natt på Museét. Får se om den är så bra som de flesta påstått. 

Igår firade jag och älskling 2 månader. Jag blev överraskad med pannkakor och fruktsallad :) Gulligt. Fast, överraskningen var för att fira 2 månader. Det visste han inte så mycket om. Men nu fick han ju en anledning till att laga mat till mig.. Även om överraska för ingenting och bara för skojs skull nästan är ännu gulligare! ^^

Jag känner mig helt jävla slut. Borde egentligen plugga, men funderar på att ta en powernap. 
Även om mina powernaps blir superlong-power-ultra-extreme-naps. Sover alltid för länge med andra ord.. Ne.. ska nog göra något nyttigare och förnuftigare istället. Typ; kolla Cityakuten! :P 

..Eller sova?


 


RSS 2.0