Linas blogg, "shaked not störd"

Häromdagen när jag vaknade av att katterna använde mig som studsmatta kom jag att tänka på hur mina morgonrutiner sett ut genom tiderna. Jag till och med insåg att morgonrutinerna kan ha varit orsaken till ett antal mindre hjärnceller än en normal människa hos oss systrar, och att jag numera beter mig som en humörsvängande neandertalare på morgonkvisten..

Mamma och pappa brukade turas om att väcka oss barn ungefär varannan dag när vi var små (pappa hade en så kallad "sovmorgon" till klockan sju istället för halv sex varannan dag, vilket gjorde honom ovanligt pigg och glad, såklart.. vem skulle inte bli det?)

När mamma väckte oss gick det ganska lugnt till, nästan lite för lugnt
-"Vakna nu lilla älsklingen" viskades fram kanske 3-4 ggr, innan man förstod att man inte längre drömde det viskande ljudet, insåg att man hade 20 minuter på sig innan bussen kom och flög upp ur sängen i panik (20 minuter för en tjej är nästan omöjligt.. Särskilt med ett badrum på typ 3-4 kvadratmeter)

Pappa däremot, glad o pigg av sin lååånga sovmorgon hade en helt annan metod. Eller han hade rättare sagt två metoder:

1. Taklampan tänds, han laddar upp med ett högt "Ååååååååhhhhhh" och brister ut i sång:
Godmorgon, godmorgon! Hör fåglar sjunga glatt! Godmorgon, godmorgon till diiiiig!....
Under denna fina lilla sång ingår väckningsmetoder (som om det inte vore tillräckligt redan) som att dra i tårna och rycka bort täcket (kan tilläggas att vårt hus var under vintertid nedkylt till en sisådär 12 grader på morgonen, eftersom vi hade eldningspanna..)

2. Lampan tänds, såklart. Laddar upp med ett annat "Ååååhhhh" och brister istället ut i denna:

Passande till sången o allt, ingår också här en tillhörande väckningsmetod (dock något mer agressiv). Med händerna får han igång ett "studs" i sängen som får oss att likna, ja en gummiboll! I vissa fall gick denna studsning ur styr och man for ner tillsammans med kuddar o allt på golvet. I värsta fall slog man i huvudet i nattduksbordet eller svanskotan i golvet.
Vilket i och för sig leder till pappas positiva sidor med väckningen. "Åh, mår du inte bra? Men då är det klart att du ska få vara hemma från skolan lilla prinsessan. Vi skiter i vad mamma säger" Och så fick man pappas special-ostmackor och varm Oboy! :)

Jag kan ju inte säga annat än att pappas metoder faktiskt fungerade, även om det hade fungerat minst lika bra att bara tända lampan..

Förmodligen knäppaste familjen i.. ja.. inom stor radie!
Men skulle aldrig vilja byta ut den mot något!
♥

 

 

Vi är ganska bra på att pose:a ihop. Rut o jag är födda fotomodeller... eller kanske inte.
Kanske för att jag tvångshöll henne..(hon ser ju faktiskt lite butter ut på de första bilderna..) Men övning ger färdighet, här har ni framtidens Whiskas-modell! Jag ska bli rik! (plus är att hon är bra på att äta mat, då blir det bra bilder!)