Tack allihopa!

Kramar från oss!


More to come..

Landet

Nu har jag varit ute på landet i två dagar, fy farao vad sköönt det är. Typ som att åka på spa eller något. All stads-stress bara försvinner och man slipper tänka på att städa, tvätta, jobbet osv. Jag har bara umgåtts med syrran och Mammi, idag kom Jonna också. Och alla djur såklart. Det var till och med avslappning att klippa gräset! Ja, ibland behöver man bara komma bort från sitt liv, för att kunna ta nya tag när man kommer hem igen. Började, nära på, bli lite tokig där hemma i lägenheten, som tyvärr fick gå ut över Andreas stackarn.. Men jag tror och hoppas han förstår! :)

Midsommar om typ två dagar. Vill verkligen vara här ute i stugan då (som mamma och pappa har uppe i en hage, skitmysigt läge, perfekt för en svensk midsommar!) göra kransar, äta färskpotatis, dricka gott vin, dansa runt midsommarstång.. Hoppas verkligen att det går att få ihop! (Stan är ett big no-no på midsommar, det vet ni va?)



Förra midsommar:

Där åt jag btw min "helvetes-middag" efter jag hade hållt på med LCHF-dieten och faktiskt rasat flera kilo på bara några veckor. Potatisen tog kål på min mage för att jag hade vant den från kolhydrater. Usch. Verksam diet, men att välja bort kolhydrater helt och hållet passar nog inte alla..

sjukhushumor?

På sjukhuset är hissarna lite oroväckande knarriga, guppiga och framförallt trånga.
Jag, mamma, Jonna och Anna klämde in oss i en och skulle högst upp. Ett flertal stopp blir det på vägen upp till 9:an och det ständiga "guppet" varje gång den stannar ger känslan av att åka något på Liseberg...

Hissen är äntligen uppe. På ett par sekunder, och då menar jag verkligen 2 sekunder, inträffar följande.
Dörrarna öppnas och vi uttrycker varsin mening:

Åååh, blääää.
Jag kräääks!
Oh, fy fan..
Jag döööör!!


Samtidigt som dörrarna öppnas ser vi en manlig sjuksköterska stå utanför och väntar på att få gå in. Självklart hinner vi avreagera våra känslor till ord innan vi hunnit reagera på vem som står mitt framför oss och vi framkallar självklart mycket underliga och något chockartade blickar på sjuksköterskan. Stackarn såg något skärrad ut och visste väl inte vad han skulle göra! Hoppas vårt garvande lugnade honom... i annat fall muntrade det säkert upp några sängliggande! :)

ytterligare en blå klänning..

Dags för bal igen, denna gång var det Anna som hade en blå klänning.
Jag fixade håret.. igen. Jag tyckte det blev bra men Anna var lite tveksam när hennes lockar inte blev som hon hade tänkt sig.. Men till slut blev hon nöjd tror jag!? :)

Jag cyklade till Frimis och tog sällskap med mormor och hennes granne. Vi var i princip den enda paparazzin på plats. Konstigt tycker jag?!

Le!! Ni går bara i nian en gång!
:) Alla ville fotas av mig! höhö. Vem vill inte det?!

 

Lätt snyggaste skorna. (Och det är min storlek!!)


Bakifrån. Mitt lilla "mästerverk". Tog hela min dag.


Tjejerna kan sin pose. En X-tina såklart! ;)


Kusin Agneta och Frida var också där.


I samma ålder såg jag ut såhär. Det var förstås inte bal utan avslutning.. fast nog är det skillnad allt på vilken stil man hade då, bara för några år sedan skulle man nog aldrig komma på tanken att ha Annas snygga killer-heels! haha.



Jonna, NV3C, Rudbeck, 2009

Lillasyster har blivit "stor"..

Grattis!


RSS 2.0