Linas blogg, "shaked not störd"

Tänkte passa på att tacka för alla gratulationer igår! Kunde tyvärr inte svara på alla sms och samtal pga en väldigt opålitlig mobiltelefon. Det var ett år sedan jag fick den, nästan exakt och den vill redan gå i pension! Stänger av sig, vill inte starta, om någon ringer hör man inte personen, bryter samtal osv. Otroligt irriterande, ska nog lämna in den när jag har tid..

På något sätt känns det dock inte riktigt lika roligt  att fylla år längre. Lite ångestladdat på något sätt. Trots att man nyss var tonåring, och inte heller räknas som en vuxen riktigt ännu (?), känns det lite som om man håller på att lämna en tidsperiod som varit så himla kul. Nu ska man ju inte säga att man inte kan ha kul i 20-års åldern, faktum är att den ska vara bland de bästa, men samtidigt knappar man in på det stora "vuxenlivet"..


Många tror att jag kommer vara först med villa, volvo, vovve och flera småkottar. Jo, visst vill jag det, så småningom. Det flesta tror nog bara det för att jag är lite "mammig" till personligheten. Just nu vill jag faktiskt bara njuta av att jag fortfarande inte riktigt räknas som vuxen, att jag är fattig student, att jag bor i lägenhet, att jag fortfarande kan åka "ungdom" på bussen, att mina bebisar är två små håriga katter, att jag fortfarande inte har åldern inne för Harrys eller Strömpis, och att jag inte behöver en rullator riktigt än...?