sjukhushumor?
På sjukhuset är hissarna lite oroväckande knarriga, guppiga och framförallt trånga.
Jag, mamma, Jonna och Anna klämde in oss i en och skulle högst upp. Ett flertal stopp blir det på vägen upp till 9:an och det ständiga "guppet" varje gång den stannar ger känslan av att åka något på Liseberg...
Hissen är äntligen uppe. På ett par sekunder, och då menar jag verkligen 2 sekunder, inträffar följande.
Dörrarna öppnas och vi uttrycker varsin mening:
Åååh, blääää.
Jag kräääks!
Oh, fy fan..
Jag döööör!!
Samtidigt som dörrarna öppnas ser vi en manlig sjuksköterska stå utanför och väntar på att få gå in. Självklart hinner vi avreagera våra känslor till ord innan vi hunnit reagera på vem som står mitt framför oss och vi framkallar självklart mycket underliga och något chockartade blickar på sjuksköterskan. Stackarn såg något skärrad ut och visste väl inte vad han skulle göra! Hoppas vårt garvande lugnade honom... i annat fall muntrade det säkert upp några sängliggande! :)
Jag, mamma, Jonna och Anna klämde in oss i en och skulle högst upp. Ett flertal stopp blir det på vägen upp till 9:an och det ständiga "guppet" varje gång den stannar ger känslan av att åka något på Liseberg...
Hissen är äntligen uppe. På ett par sekunder, och då menar jag verkligen 2 sekunder, inträffar följande.
Dörrarna öppnas och vi uttrycker varsin mening:
Åååh, blääää.
Jag kräääks!
Oh, fy fan..
Jag döööör!!
Samtidigt som dörrarna öppnas ser vi en manlig sjuksköterska stå utanför och väntar på att få gå in. Självklart hinner vi avreagera våra känslor till ord innan vi hunnit reagera på vem som står mitt framför oss och vi framkallar självklart mycket underliga och något chockartade blickar på sjuksköterskan. Stackarn såg något skärrad ut och visste väl inte vad han skulle göra! Hoppas vårt garvande lugnade honom... i annat fall muntrade det säkert upp några sängliggande! :)
Kommentarer
Trackback
