Linas blogg, "shaked not störd"

Igår satt jag på bussen på väg upp på stan, när bussen stannar vid Karl Johan skolan går en klass utbytesstudenter från England på, i 16-års åldern skulle jag gissa på. Självklart sätter sig ett gäng bredvid mig o börjar snacka..
3 tjejer och en väldigt "på" kille, rödhårig såklart.

Kille: Hiiiiiiii.. *blink blink*
Jag: hehe, hello.
Tjej 1: Ooh, I really like your bag!
Jag: thanks.
Kille: What's your name?
Jag: Lina
Kille: Linnna?
Jag: No, LINA
Kille: Okay, Linnna!
Jag: Yeah, okay... fair enough.
Tjej: So, how old are you?
Jag: 20
Kille: What? You don't look like 20..
Jag: I don't?
Kille: No, you look like a 16-year old!
Jag: What?!? Hah, that's nice. You've really made my day..
 Kille: Your welcome
Killen ser nöjd ut. Inte jag..
Kille: Sooo, do you have a boyfriend?
Jag: Yes
Kille: Oh.. are you married?
Jag: God no!
Kille: Do you want to get married?
Jag: Not now, no.
Kille: Good, so then I have a chance?
Jag: Hahah....  No.
Kille: You're cool. You're like the coolest Swede I've met.
Jag: Yes, I'm really cool actually.
Kille: Can I take a picture of us? I must have a picture of the coolest Swede! 

Sedan fortsatte samtalet en bit till. Killen försökte bl.a. pressa mig på min Facebook och tjejerna var imponerade över att jag pratade så bra engelska. Jag svarade att då hade de nog inte träffat så många svenskar.. Ingen fattade det skämtet (yes, we have?), men engelsmän är ju kända för att ha en lite annorlunda humor.

Annars var det ganska kul att få damma av sin engelska igen. Den använder jag annars bara på jobbet ibland och då är det mer "What size: small, medium, large?" och försöka förklara (mycket svårt) vad klyftpotatis är och vad en semla innehåller..

På tal om det borde man verkligen gå en kurs eller få ett häfte med massa "restaurang-ord" för fy fan vad svårt det blir ibland! Hur förklarar man t.ex. vad bearnaise-sås är för en någon som inte förstår svenska (eller knappt engelska..)?