feeling I never felt before
Fy faan (rent utsagt) vad skönt med lov! Snacka om att luften gick ur när man hade avklarat gårdagen med redovisning och projektinlämning.. Vi gick och firade det, kommande påsklovet och Jenny på Hälls. :)
När man kom hem, tyckte att man förtjänade en pizza och mosade sedan ner sig i soffan insåg jag en väldigt underlig sak. Jag var tvungen att känna efter igen.. Ja, tamefan. Jag kände rätt!
Jag VILLE jobba imorgon! Jag kände lust att sleva matrester. Det skulle nästan bli kul! Men någonstans kände jag att detta var konstigt, varför kände jag detta efter denna helvetesvecka?
Vaknar, gör sig iordning, tar bussen, kommer fram till Marieberg. Hela parkeringen är full, redan vid 11.30.. Vilket inte brukar vara ett gott tecken. Jag kommer in och ser en planch med Nanne Grönvall och Andreas Johnson, uppträder idag.. Inte heller ett gott tecken, men förklarar dock fullsatta parkeringen. Tänker "Nåja, vi har ju klarat av lite folk förut, det borde väl gå bra".. Kommer in på jobbet, möter en människa jag inte sett förut.. och en till.. och en till.. och en till! (jag fattar ingenting och hälsar inte ens för att jag är något tagen av situationen) Kommer in till chefen. "Hej Lina, vi har fem (notice FEM) ytterligare nya anställda idag, se till att göra det bästa av situationen" Ookey? FAN, jag visste att det var något skumt med mina positiva känslor. Dagen bryter förstås ut i kaos och jag jobbar 40 minuter övertid.
Har även fått diagnos av mamma (efter egna erfarenheter) om mina senaste två veckor.. har haft magont, huvudvärk, svårt att sova, mått illa, varit irriterad m.m. (Nej, jag är inte gravid) Allt var bara stress! Idag känns det dock bättre. Jag är bara trött efter jobbet, men har varken ont i magen eller huvudet eller mår illa, första gången på 2 veckor. Får hoppas på en lugnare dag imorgon på jobbet. Folk kan väl vara ute när det är så fint väder?
