Linas blogg, "shaked not störd"

Damp just ned några julkort i brevlådan. Bl.a. ett från en tant som Andreas ofta är hos i Garphyttan. Hon bjuder ofta på fika och hon o Andreas pratar mycket med varandra. Jag har själv aldrig träffat henne, men hon vet ändå mycket om mig verkar det som. hehe.
Sötaste var iallafall adressen..
Lina och Andreas Holmström. (Jag är gift?)
Skäpplandsgatan 5
Dassy och Martini (haha, "dassy". Gulligt att skriva med katterna, dessutom mitt i adressen!)
70346 örebro

Hon får faktiskt ett hemmagjort kort av oss.. det blev inte många såna iår. Jag gjorde men blev så arg och besviken på de fula korten (och att Jonna o mamma gjorde så mycket finare!) så jag gick i ren protest till ICA och köpte första bästa billiga julkort jag kunde hitta. Sorry alla. Nästa år ska jag börja göra julkort i Augusti! Då ska de fanimej bli bra!

Jag tror jag börjar bli vuxen. Det börja närma sig jul, min favoritdel på året (förutom den enorma stress som ligger i luften och gör min mage till ett monster) och det jag ser mest fram emot, de senaste åren också, är att umgås med familjen och släkten. Jag älskar även att ge bort presenter! Men förr var det tvärtom. Dagen innan satt jag och syrrorna och jämförde hur många julklappar var vi hade under granen, hur stora de var, om de var hårda eller mjuka osv. Jag vet EN julklapp jag kommer få i år som jag hade önskat mig. Jag känner mig redan nöjd med den. Jag skulle lätt kunnat leva med att jag bara fick den. Huvudsaken är att jag får vara med de jag tycker om och få se att de blir glada av det jag ger dem.

Inte nog med att jag beter mig vuxen. Jag låter jävligt vuxen.
Herregud, "varthän skola detta ta sin färd?"

Blondinbella, som fått ett eget tv-program (vilket var ganska väntat), sa faktiskt något vettigt och kul i andra programmet. Hon pekade på några fotomodeller som fotograferades på en filmpremiär och sa något i stil med: "Titta, de ser ut som aliens. Typ snygga aliens som inte vet vad mat är!"

Och det kan man ju hålla med om i de flesta fall. Helt sjukt ideal på dagens modeller...

     
Svälta?                                      Eller vara lika fin som Tyra?

Imorse på bussen, 8.00, gjorde jag säkert många misstänksamma om hur jag egentligen mår. Jag satt nämligen ensam på mitt säte och skrattade HÖGT, så jag grät! Jag asgarvade med andra ord. Det var nämligen så att jag lyssnade på radio (vilket säkert ingen heller såg under mitt hår) närmare bestämt RixMorgonZoo, som vanligt. Roger läste ett vandringsmail han hade fått.. eller snarare försökte. Även han och Titti skrattade så de grät. Ni som är lite bekanta med att ha hund&katt kommer säkert tycka detta är lika roligt som jag..

Lyssna här. Rekommenderas! Lyssna samtidigt som ni läser. Roger gör det så "bra" ;)

Läs den här:

HUNDENS DAGBOK: 07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK: 783:e dagen i fångenskap...Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.Men jag kan vänta.Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

Så bra att Gert inte alls tycker det är roligt och försöker få Roger att prata ordentligt när han får skrattanfall.

Och ni som såg mig på bussen; jag är inte störd, okej? Jag lyssnade på RADIO! :)

Asså, ursäkta.. men är det bara jag som.. tycker folk verkligen.. på vilka sätt är..men titta bara!
ähvafan. Jag vet inte hur jag ska lägga fram det utan att vara elak.. men jag blir typ lite rädd. Som en skum science-fiction film; "The big L.I.P is coming!"

bild: linda rosings blogg.

Det var mormor som bad mig blogga (ja, hon vet nästan vad en blogg är!) hon har nämligen visat vart alla "blondin" gener kommer ifrån ännu en gång. Så Mormor, här kommer det:

Mormor ringde mig häromdagen, efter att ha försökt ringa mamma ett antal gånger. Hon visste nämligen att jag fått en matberedare i 20-års present och tänkte väl att jag borde veta hur den fungerar. Jovisst vet jag det.. Jag använder den..hosthost, jämt! Javisst äre så. Jo, jag vet iallafall hur man strimlar potatis i den, det har jag hjälpt mamma med många gånger. Hon ringde iallafall och hade problem. Potatisen skulle stimlas till en Jansson frestelse. Rivjärnet var ditsatt (längst upp i maskinen där den skall sitta) allt var på rätt plats; Ja till och med kontakten var i (det var nämligen det första jag frågade efter egna erfarenheter.. hrm)
-Potatisen ligger däri, maskinen funkar, rivjärnet snurrar som det ska men det händer ingenting med potatisen!! utbrister hon samtidigt som hon demonsterar för mig med 3000 decibel i luren att maskinen fungerar.
(Ni som vet hur en matberedare fungerar kan säkert lista ut nu vad som var fel..)
-Jamen mormor.. säger jag. Vart har du lagt potatisen då?  
-Ja, i burken..?
-Den ska stoppas i röret mormor.. så att den kan rivas mot rivjärnet? Typ? (Ni som inte vet hur en matberedare med rivjärn fungerar är det precis som ett vanligt rivjärn bara att den är maskinell och alla strimlor hamnar i burken)

Mormor hade lagt potatisen där strimlorna skall hamna och hade kanske förhoppningar om att potatisarna skulle förvandla sig själv till småbitar eller på något sätt riva sig själva.. mot fel sida av rivjärnet.?

Asså jag skulle skriva något jättesmart och svinkul här.. men jag glömde. ("det brukar låta så!")

Aja, imorse vaknade jag iallafall ett golv täckt av chilinötter. Väldigt annorlunda syn må jag säga. Skålen som var full igår stod på samma ställe, ej vält, men den var tom. Hade en misstänke om vem det kunde vara.. någon som satt och såg väldigt oskyldig ut framför mig. Vi har nämligen en familjemedlem som är besatt av att putta saker som ligger på bord och bänkar ned på golvet. När de väl ligger där på golvet är de inte roliga längre. Själva "fallet" är det Daisy verka tycka är mest fachinerande.

Jag tycker däremot inte det är ett dugg faschinernade att dammsuga upp 569 chilinötter från golvet kl. 07.30 på morgonen.

13 pandaungar födda efter jordbävningen

Jordbävningen i Kina var en katastrof. På Wolong Giant Panda Reserve Centre i Sichuan, där man fött upp pandor sedan 1980, lyckades man dock få med sig nästan alla sina pandor från de raserade husen.   När jordbävningen kom fanns 63 pandor på centret. De rusade runt i panik när marken skalv och byggnader rasade runt dem. Mirakulöst nog så överlevde alla utom en. Hela 18 byggnader och inhängnader förstördes på Wolong och pandorna, varav tio var dräktiga honor, fick flyttas till andra forskningscentra. På Bifengxia har det mirakulöst nog fötts 13 pandaungar efter katastrofen. Den första som fick ungar - tvillingarna Ping Ping och An An - var Guo Guo, en 12-årig hona från Wolong.