Konsten att skämma ut sina egna barn
Morsan är fan rätt knäpp ibland, vilket jag insett då och då att jag också ärvt av henne.
Lite sådär smågalen av sig, sen skrattar åt sig själv (ingen annan skrattar med, bara åt)
Mja, ni hör säkert att det stämmer in ganska bra på mig ibland.
Men nu var det faktiskt mamma jag pratade om.. :P
Till exempel;
Vi handlar ganska ofta på Marieberg, Coop Forum för det är ganska nära.
Mamma brukar använda sig av själv-skanning ganska ofta. Ni vet en sån där grej som man själv kan scanna in priserna så man slipper lägga upp allt på rullbandet.
Mamma kallar det lite fyndigt för "pipen", eftersom det ger ifrån sig ett litet "pip" varje gång man skannar in en vara. Vi hjälper mamma med att hämta grejer vi ska ha. Lillsyrran Anna springer runt vid grönsaksdisken en dag. Mamma lite förvirrad försöker ha koll på allt som hamnar i vagnen.
Plötsligt skriker hon högt och tydligt till Anna som är en bit bort;
"Anna, har du pippat gurkan?"
Bra morsan, väldigt klyftigt. Äldre tanter rynkar på näsan, mammor försöker få bort sina fnissande ungar därifrån, och en hel del stannar upp för att kolla om de verkligen hörde rätt.
Hur mycket man än försökte gå under jorden gick det förstås inte.
-Plan B, snabbt! Titta snett på morsan och stoppa ner huvudet i frysdisken!
Skulle vilja göra ett litet innlägg angående dettea med att "pippa" en gurka i affären. Det ska ni ha klart för er, ni läsare, att det inte alltid är alldeles enkelt att vara mor till tre tonårs döttrar. Hur man än försöker så gör man nästan aldrig "rätt". Sjunger jag i bilen,
- Tyst, du kan inte den här!
eller om man tittar på en fin tröja,
-Den kan du INTE köpa mamma!
Försöker man tala om att det ät tio minusgrader ute och att VARMA kläder gäller får man bara ett svar att
- Jag ska inte var ute något i dag. Hur bra håller det när jag vetatt de skall gå fram och tillbaka till länsbussen, vilken inte ligger precis vid skolan. Hur var det nu med denna gurka som skulle "pipas". Kan det vara så att min dotter hörde "pippa" och inte "pipa" och vad kan det i sådana fall bero på. Ni som har möjlighet att följa Linas funderingar kring kärlikens vara eller inte vara kan själva dra en slutstats om detta. Nu skall jag inte svära mig helt fri från det faktum att det mycket troligt kan vara så att jag uttrycjte mig på detta besarra sätt som min dotter påstår, och det ber jag om ursäkt för i sådana fall, men skall man se tillbaka på min tid med Lina under snart nitton år så har , även jag, velat stoppa huvudet i frysdisken många gånger på grund ab påhitt som hon gjort. Så vi kan väl se detta som att vi är kvitt nu!!??.
Linas mamma.
Vill bara, så länge jag är vid liv, passa på att säga att jag älskar mina barn över allt annat. Jag tror nämligen att risken för att jag inte upplever denna dag i sin helhet, är stor. När Lina upptäcker att jag varit här och kommenterat. Så alla läsare, det var trevligt att få uppleva en del av er ungdomskultur på detta vis, om dock en kort stund. Linas mamma.
Eh, mamma? Låt bli min blogg!
Nu är det krig.
